Idag är det nästan precis en vecka sedan jag kikade in till er,
då var det kvällen innan operationen och min nervositet var påtaglig.
Idag har det gått sex dygn efter operationen och det är först nu som jag känner mig levande igen.
Det första dygnet efter operationen var hemskt, men då var jag åtminstone inlagd.
Nästföljande fyra dygn var fruktansvärda, men jag var hemma.
Först med hjälp av finaste vännen E
och sen flyttade helt enkelt världens bästa föräldrar in.
Det är fortfarande svullet, men nu rinner åtminstone det jag dricker ner i magsäcken
(även om det är med viss fördröjning) och det gör inte lika ont.
Jag hade inte klarat mig själv och är tacksam till tusen för de som ställt upp för mig.
Så trots min påtagliga irritation idag
(en irriterande och riktigt otrevlig 3-årig trotsig version av mig själv tittade fram med
"att jag kan allt bäst själv", även om jag vet att mamma bara vill mitt bästa)
saknar jag er nu och vet inte hur jag någonsin skall kunna tacka er.
Jag älskar er.
Jag älskar er.
Eftersom allt mixas, då jag bara får inta flytande föda i ytterligare en vecka,
får min fina födelsedagspresent snällt vänta tills jag kan börja baka igen.
Men det gör inte så mycket, för visst är den fin att se på?
Önskar er en trevlig kväll,
här finns det högvis med plugg att ta tag i.. Puuh!
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar